På engelska används orden "infant" och "baby" ofta synonymt, och det kan vara lite förvirrande för oss som lär oss språket. Men det finns faktiskt en liten, men viktig, skillnad. "Baby" är ett mer generellt ord och används för små barn från födseln till ungefär ett års ålder. "Infant" å andra sidan, refererar oftast till ett barn under ett år, men det har en lite mer formell och medicinsk klang. Man använder ofta "infant" i officiella sammanhang eller när man pratar om spädbarn i medicinska termer.

Låt oss titta på några exempel:

• "The baby is crying." (Bebisen gråter.) Här fungerar "baby" perfekt. Det är ett naturligt och vardagligt sätt att beskriva ett gråtande barn.

• "The infant was born prematurely." (Spädbarnet föddes för tidigt.) Här är "infant" ett bättre val. Ordet passar bra i ett mer formellt sammanhang som ett sjukhusbesked.

• "She's a beautiful baby girl." (Hon är en vacker bebisflicka.) Återigen är "baby" det naturliga valet i en vardaglig mening.

• "The infant mortality rate has decreased." (Spädbarnsdödligheten har minskat.) I detta sammanhang är "infant" det enda passande alternativet. "Baby mortality rate" skulle låta konstigt.

En annan viktig skillnad är att "infant" sällan används för att beskriva barn som är äldre än ett år, medan "baby" kan användas lite längre, ibland till och med upp till två år. Men generellt sett är det säkrast att använda "baby" för barn under ett år och "infant" i mer formella eller medicinska sammanhang.

Happy learning!