"Smooth" och "soft" är två engelska adjektiv som ibland kan kännas väldigt lika, men som faktiskt beskriver olika egenskaper. "Smooth" beskriver en yta som är jämn och utan ojämnheter, medan "soft" beskriver något som är mjukt och behagligt att vidröra. Skillnaden ligger i hur orden relaterar till känslan av beröring och utseendet på objektet. "Smooth" handlar om jämnhet, medan "soft" handlar om mjukhet.

Tänk dig en sten. En polerad sten kan vara "smooth" – slät och jämn att ta på. Men den är inte nödvändigtvis "soft" – mjuk. Den kan fortfarande vara hård. Å andra sidan kan en fluffig katt vara "soft" – mjuk och gosig att klappa – men dess päls är inte nödvändigtvis "smooth", den kan vara lite sträv.

Här är några exempelmeningar för att illustrera skillnaden:

• The baby's skin is so soft. (Bebisens hud är så mjuk.) Här beskriver "soft" hur behaglig huden känns att vidröra.

• The surface of the table is smooth. (Ytan på bordet är slät.) Här beskriver "smooth" att bordet saknar ojämnheter.

• She has smooth, silky hair. (Hon har slätt, silkeslent hår.) Här beskriver "smooth" hur håret ser ut och känns.

• The sweater is soft and warm. (Tröjan är mjuk och varm.) Här beskriver "soft" tröjans textur och känsla.

• The road was smooth and easy to drive on. (Vägen var slät och lätt att köra på.) Här beskriver "smooth" vägbanan, dess jämnhet och frånvaro av gupp.

• The music has a smooth rhythm. (Musiken har en mjuk rytm.) I detta fall beskriver "smooth" en jämn och behaglig känsla, snarare än en fysisk yta.

Happy learning!